Jag är inte tillräckligt smart.
Jag brukar lyckas med allt jag gör.
Jag är ful.
Jag är snyggare än de flesta.
Jag är så mycket coolare än de andra.
Ingen tycker om mig.
Jag är ganska bra.
Jag är helt fantastisk!
Jag duger inte till någonting.

Hurdana tankar har du om dig själv? Och hur förhåller du dig till de historier och berättelser som du i ditt eget huvud berättar om dig själv?  Hjälper dina tankar dig att leva ett sådant liv som känns meningsfullt för dig och som spontant får dig att känna dig glad? Det här ska vi fundera på till näst!

Hjälpsamma eller ohjälpsamma berättelser

I ”Bli vän med din stenåldershjärna” gick vi igenom det här med att ta sina tankar om världen med en stor nypa salt. Vi fortsätter på det temat här – och ser djupare på vad som händer när våra tankar handlar om oss själva!

Till skillnad från andra djur på jorden lever vi människor i ett hav av ord och berättelser. Andra djur använder också språk, men det verkar som om de andra djurarternas språk är långt ifrån lika komplext och rikt som det mänskliga språket. 

En av de fina sakerna med det mänskliga språket är att det kan användas till att skapa liv och bygga upp verkligheter där vi gör sådant som känns djupt meningsfullt för oss.

En mindre trevlig sak är att språket också kan användas till att lära oss historier om oss själv som inte alls gagnar oss:
“Sagan om att jag inte räcker till”
“Berättelsen om att jag aldrig ändå lyckas”
“Krönikan om att jag är dummare än alla andra”

Att lära sig förminskande och ofta ångestskapande historier om sig själv är tyvärr en mycket vanlig och normal del av att vara människa. Det är en del av den mörka sidan av det mänskliga språket! Saken är den att när man en gång har lärt sig något, är det omöjligt att genom att kämpa emot berättelsen bli av med den kunskapen. Så om din hjärna lärt sig otrevliga historier som emellanåt poppar upp och orsakar ångest, är du i väldigt gott sällskap med resten av mänskligheten!

Vi har alla en massa berättelser om oss själva som snurrar runt i våra huvuden, och en del av berättelserna är mer faktabaserade än andra. “Jag är en person som sitter just nu” är mycket mer faktuell (om du faktiskt sitter) än “jag kommer aldrig lyckas med det här” (vilket du inte kan veta om du inte kan se in i framtiden). Vi fäster lätt väldigt mycket uppmärksamhet vid våra berättelser oavsett om de faktiskt är faktabaserade eller inte. Det är oerhört lätt att dras in i dem och engagera sig i dem.

Om du går in i varje berättelse om dig själv som poppar upp i ditt huvud och börjar fakta-checka den och kanske debattera den med dig själv i stil med att
“Nej men jag kan nog det här, och jag har ju många vänner som gillar mig”,
kommer det tyvärr ofta i något skede att komma ett obehagligt och osakligt svar från dig.
Ofta kan det vara något i stil med
“Du bara tror det, men du kommer inte att lyckas. Och tror du faktiskt att dina vänner tycker om dig?!”
osv osv. Det kan lätt gå åt oerhört mycket energi till att försöka kämpa sig ur “debattera dina egna tankar” – träsket!

Sluta kämpa och flyg!

I stället för att tampas med alla monstruösa tankar om dig själv och försöka övertala dig själv om att det är de trevliga tankarna om dig själv som är sanna, rekommenderar vi att du helt enkelt slutar kämpa!  Sluta gå ner i det träsket. Tänk dig istället att du flyger upp i luften, högt ovanför kriget mellan alla trevliga och obehagliga berättelser om dig själv, och iakttar kampen från luften och noterar att den faktiskt bara handlar om ord.

Du är du, kött och blod och tårar och skratt, drömmar och upplevelser – och den personen som är du kan beskrivas på minst 7,53 miljarder olika sätt. Vilken av de berättelserna är absolut sann?

Hur skulle det vara att släppa taget om att försöka kontrollera innehållet i dina berättelser om dig själv och istället fokusera på att göra sådant som gör ditt liv mer meningsfullt, givande och roligt?

Istället för att leva en stor del av ditt liv kämpande nere i träsket kan du välja att höja dig ovanför den kampen om huruvida du duger eller inte. Du stannar helt enkelt uppe i luften och flyger runt som en superhjälte i de riktningar som känns spännande för dig!

Även om du väljer att släppa taget om att kontrollera dina tankar om dig själv, är det lätt hänt att du hamnar tillbaka i träsket igen, när du glömmer bort att du faktiskt kan flyga. Ju oftare du påminner dig själv om att du inte behöver stanna i träsket, desto normalare blir det för dig att spendera ditt liv flygande! Så småningom kan det bli ditt standard-tillstånd!

Tankar och berättelser om dig själv som poppar upp i din hjärna och som känns hjälpsamma och är i linje med dina värderingar, är det inget problem att lyssna på! Problemet kommer när du antingen:
1. låter dina ohjälpsamma tankar om dig själv diktera vad du gör (eller inte gör) eller
2. när du spenderar din energi och din tid debatterandes i träsket istället för att leva ditt liv och göra det som du faktiskt vill göra!

Om du gjorde det – Jättebra jobbat!!!

Om inte – ingen fara, det kan hända att du behöver välja någon lite mindre jobbig uppgift att börja med så att din kropp vänjer sig vid att det här faktiskt inte är fysiskt farligt trots att det känns svårt!

Precis som med alla andra sorters jobbiga tankar, kan du lära dig att ta distans från dina jobbiga tankar om dig själv. Se övningarna i “Bli vän med din stenåldershjärna” för att hitta verktyg som hjälper dig med det här!

Men vem är jag då?

Kom ihåg att du inte är det du tänker – utan du är den som upplever tankarna! Och inte bara tankarna, utan också känslorna och kroppsinkänningarna. Du är den som hör, smakar, känner och gör!

Enligt det här perspektivet är du den som hålls stabil i olika situationer, du är den som är där och upplever hur olika tankar, känslor och upplevelser kommer och går. Du är den som kan fånga en boll i luften utan att tänka på hur du ska göra det och du är den som njuter av en solnedgång innan tankarna kör igång igen.

Man kan kalla det här perspektivet “det observerande jaget”.