Alltför stora eller otydliga forskningsfrågor

Det kan vara svårt att lägga sin ambitionsnivå på en lämplig nivå – ibland kan “små” frågor kännas ointressanta eller irrelevanta och leda till att man inte känner sig motiverad att forska i ämnet. Problemen som följer av alltför stora forskningsfrågor är ändå större än de problem en “för liten” fråga medför. Om frågan är för stor märker man nämligen att det blir omöjligt att besvara den inom ramarna för ett examensarbete. Det bara fungerar inte, och examensarbetesprocessen blir både frustrerande och väldigt stressande. Detsamma gäller om frågeställningen är otydlig – det är ett riktigt recept för frustration!

Välj en lagom liten och mycket tydlig forskningsfråga!

Om frågan däremot lutar mot att vara “för liten” har man ofta möjlighet att utvidga texten genom att utforska frågan från flera olika vinklar och ur olika perspektiv, och lägga mer krut i diskussionsdelen där man reflekterar över sina val. 

Bäst är det förstås om frågeställningen känns lagom stor och extremt tydlig, så att det går att svara på den på ett bekvämt sätt. 

Oftast är det en bra tumregel att göra frågan mindre och snävare än vad du tror skulle vara bra – problemet är oftare att examensarbetesskribenter väljer för stora frågor. 

Avsaknad av “meta-kunskap” om hur man gör för att skriva examensarbete

Även om ett examensarbete “bara” är en uppsats, kan det ändå finnas flera delar i projektet som gör att det lätt känns som om man har noll koll. Ofta utgör ett examensarbete bl.a. första gången man behöver använda sig av en viss specifik sort av vetenskaplig analysmetod. Kanske man behöver lära sig att rekrytera försökspersoner, eller skriva officiella mejl till olika extremt vuxna organisationer etc. 

Oavsett om det här är ditt första examensarbete eller om du gjort liknande projekt tidigare så är det mycket som är nytt för dig. Men kom ihåg: du kan inte kunna sådant som du inte ännu lärt dig. Precis som ingen blir upprörd när en 5-åring inte kan räkna integralkalkyl, så finns det ingen orsak att döma dig själv för sådant som du inte ännu lärt dig.

Det är jättevanligt med tankar som “Jag har inte tid att läsa om hur man gör för att skriva examensarbete!! Jag har ju ett examensarbete att skriva!!!” 

Det är också vanligt att känna sig orolig för att märka att man gjort allt fel om man läser hur man borde ha gjort. Man kanske märker att man egentligen skulle behöva göra mycket mer än man planerat att göra för att resultatet och skrivprocessen ska bli bra. När man börjar skriva väljer man att göra som strutsen och gömma huvudet i sanden vilket är en mycket kortsiktig lösning som dessutom inte fungerar särdeles bra. 

Grejen är den, att när det kommer till att skriva examensarbete, kan du spara mycket tid, möda och stress genom att göra ett gott förarbete och reservera tid för att samla på tips om hur du gör processen smidigare – precis som du gör just nu, genom att gå igenom den här djupdykningen! (Härligt jobbat förresten!) Inget här i livet blir bättre av att sticka huvudet i sanden, varje gång du undviker något som skulle vara viktigt för dig orsakar du problem för dig själv på lång sikt. OBS! det här med att lära sig om processen är inte på något vis ytterligare en grej som du “borde” göra! Nej, det är bara något som kan visa sig vara bra och nyttigt för dig för att göra skrivandet trevligare, lättare och lika oljat som Arnold Schwarzennegers muskler på 70-talet. Böcker med tips för examensarbetsskribenter har ofta väldigt praktiska och hjälpsamma tips som kan vara guld värda och underlätta så att du inte behöver lära dig allt själv, den hårda vägen.

Sätt lite tid på att lära dig om examensarbetsprocessen!

Vi rekommenderar således varmt att du söker upp böcker om examensarbetesskrivande och om den vetenskapliga metod du ska använda dig av! Notera att du inte alls behöver läsa dem från pärm till pärm! Du kan skumläsa och fördjupa dig i de delar som är relevanta för dig. Du kan också göra det parallellt med att du redan skriver på ditt examensarbete. Det finns ingen orsak att tänka att du behöver ta paus från forskningsprocessen för att lära dig om hur du forskar.

Otillräcklig eller ohjälpsam handledning

Tyvärr händer det emellanåt att handledningen man får som examensarbetesskribent inte är speciellt bra, eller rent av dålig. Det här är en källa till alla möjliga svårigheter som vi verkligen hoppas att du inte behöver uppleva.

Var noga i ditt val av handledare och skapa tydlighet i er samarbetsrelation

Det du själv kan göra för att undvika att råka ut för en handledare som du inte är nöjd med är att skriva ett handledningskontrakt med din handledare där ni helt enkelt går igenom reglerna och förväntningarna i er handledningsrelation. Där kan ni tydliggöra hur ni håller kontakt, hur snabba svar ni kan vänta er av varandra, och du kan få en känsla av om er kemi fungerar. När du väljer handledare har du möjlighet att se till att du har en sådan person att jobba med som är bra på att ge dig nyttig feedback och som har flexibilitet att stödja dig som unik examensarbetesskribent på ett sätt som faktiskt fungerar för er båda två. 

Om din magkänsla varnar dig för en handledare i början av processen rekommenderar vi att du överväger att byta. Tyvärr händer det att skrivprocessen blir mycket svårare än den behöver vara på grund av att handledaren beter sig på ett ohjälpsamt eller till och med osakligt sätt. Kom även ihåg att det är viktigt att du i din högskola framför om du upplever att du blir osakligt behandlad, dels för att det är fullkomligt oacceptabelt och dels för du i så fall garanterat inte är ensam om att ha upplevt den behandlingen.

Ohjälpsamt med lösa deadlines och avsaknad av struktur

I flera länder är standarden den att t.ex. ett examensarbete på magisternivå skrivs under en termin och studerande får ut sin examen samtidigt. Det finns med andra ord en tydlig deadline, hela processen är planerad så att jobbet skall bli klart på dessa 3-5 månader. Ibland hör man handledare säga saker i stil med  “Men studerande måste lära sig att själv ta ansvar för sitt arbete – det är inte upp till oss att skapa struktur för dem!” Det här är ohjälpsamt bemötande och till råga på allt väldigt absurt.

I arbetslivet får man aldrig någonsin ansvar för ett stort projekt helt utan deadlines och utan yttre stöd för att få det klart! Det finns en självklar orsak till att sådant aldrig sker – det är nämligen jättesvårt att få något klart om det inte finns tydliga deadlines för olika delmoment av ett större projekt! Kvalificerade handledare har själva olika deadlines att leva upp till och vet hur viktigt det är med tydliga direktiv och klar struktur i arbetet, att sedan inte stöda sina studerande på ett adekvat sätt är därför ett mycket underlig beteende från en handledare.

Det kan kännas som en skön tanke att inte ha så strikta deadlines, men tyvärr är problemet att vi ofta i slutändan drar ut på projekt som har en vag tidtabell. Återigen är det en fråga om att något känns trevligt i stunden men skapar onödig stress och påverkar oss negativt på lång sikt.

Skapa struktur och hårda deadlines

Be därför din handledare om hjälp för att skapa extern struktur åt din skrivprocess. Det är också smart av dig själv att skapa yttre ramar så att du känner dig tvingad av dessa yttre faktorer att få arbetet klart i tid. (Du kan t.ex. boka in något som gör att du inte längre är tillgänglig för skrivarbetet efter ett visst datum.) Notera att det inte räcker med en slutdeadline, utan det är centralt att du har deadlines för olika mindre steg i processen, ju fler och tätare delmoment deadlines, desto bättre är det för att arbetet ska gå framåt!

Är du villig att skapa struktur åt dig själv och sätta hårda deadlines för att få ditt projekt klart inom en kortare tidsram, eller vill du hellre ha de problem som lösa ramar och mer frihet medför? Det är bara för dig att välja vad som känns mest relevant för dig!

För mig hjälper det att:

Ohjälpsamma uppfattningar om examensarbetets betydelse

Vi har redan berört det här temat, men det tål att upprepas – en viktig källa till problem är våra förutfattade uppfattningar om hur det är att skriva examensarbete och om examensarbetets betydelse. I värsta fall sitter vi så fast i våra tankar att vi har svårt att överhuvudtaget få något gjort, eftersom vi är så rädda för att misslyckas.

Fokusera på hjälpsamma tankar om ditt examensarbete

Alltså: Ingen bryr sig om ditt examensarbete, tyvärr och tack och lov! I bästa fall kan du välja ett tema som du verkligen brinner för och som kan öppna dörrar för dig senare i arbetslivet, genom att visa att ämnet intresserar dig så pass mycket att du redan under studierna börjat grotta in dig i det – men observera att det här verkligen inte är något som behövs för att du ska klara dig bra i yrkeslivet. Det viktigaste och egentligen det enda du behöver för den saken är att du inte slutar leta efter vad som känns meningsfullt och glädjande på djupet!

Ett annat tips är att använda sig av övningarna som nämns i inledningskapitlet för att få lite distans till sina ohjälpsamma tankar och inte ta dem på alltför stort allvar. 

Undvikande av kortsiktigt obehag

Människan hatar i regel att känna sig dum, okunnig, osäker etc. Om du ombeds göra något som du antar att kommer att väcka just dessa känslor hos dig, hittar du sannolikt på de mest märkliga sätt för att undvika att råka in i en situation där du är rädd att du skulle känna sådana jobbiga känslor. Du börjar torka dammet av persiennerna, spela något oerhört medryckande spel tre dagar i sträck, eller gör en marmorskulptur till din mormor (för snart är det jul igen!)… 

Vilka prokrastineringsklassiker brukar du ta till?

Har du något episkt prokrastineringsminne – vad är det mest otippade som du gjort för att undvika kortsiktigt obehag?

Att göra det som är viktigt & tillåta existensen av svåra känslor

Som tur kan du öva upp din förmåga att klara av obehagliga känslor, samtidigt som du gör det som är viktigt för dig på lång sikt. Den alternativa strategin, dvs att vänta på att de svåra känslorna går över innan du är villig att sätta igång, brukar bara leda till större problem – precis som alla undvikandebeteenden gör.

T.ex. just det här stycket är skrivet med lite ont i ryggen och spänning i bröstet, men samtidigt med medkänsla för dessa svåra känslor och med upplevelsen av att det känns härligt att få det här gjort!

I djupdykningen Hemligheten att få saker gjorda diskuteras mer i detalj hur du kan öva dig på att bli bättre på att tillåta och stå ut med svåra känslor.